/ Arkitekturhistoria /

Nationalromantik

 
När maken och jag träffades blev det en stilkrock. Jag älskade funkis, raka linjer och klara färger. Maken älskade stuckatur, bulliga tunga möbler och dämpade toner. Tillsammans fastnade vi för det nationalromantiska stilidealet. Och så blev det. Väggpaneler, stora rum, högt i taket och vackra välbyggda detaljer kräver möbler och inredning med tydlig karaktär.
 
Saker från mitt tidigare hem, ett jättecharmigt 40-tals hus, såg helt plötsligt billigt och platt ut i det nya hemmet. Andra saker tog plats och kändes naturliga. Köper man ett nationalromantiskt hus, tycker jag att man ska anpassa sin inredning efter det. Man behöver naturligtvis inte behålla bruna paneler och gröna väggar, om man inte vill. Måla en annan färg, kanske en ljusare brun färg istället?
Tyvärr finns det få hus ute på marknaden som inte är sönderrenoverade. Därför blir jag extra glad när jag ser ett hus, där man behållt de bruna väggpanelerna, trots att det inte längre är modernt. Och där man inte varit rädd för att behålla det bästa ur den tidens ideal. 
 
Foto: Skeppsholmen

brunt / matsal / nationalromantiskt