/ Antikviteter /

Porfyr - den kungliga stenen

Sengustaviansk bordspendyl i Gammelklitt porfyr och brännförgylld brons, omkring1800. Vitemaljerad urtavla signerad Anders Hoberg, Stockholm. Unik egyptiserande modell som endast är känd i ett fåtal exemplar. Foto: Per Myrehed/Sven-Harrys
 
 
Undrar om Sven-Harry läser Stiligahem? Eller är det så att vi bara inspireras av samma saker? Hur som helst kan jag inte bli annat än lite smickrad av att ett museum har samma tema som jag har bloggat om för inte så länge sedan. Nu i veckan har den premiär. Mellan den 28 september och 27 november visas Porfyr - den kungliga stenen på Sven-Harrys. Utställningen berättar historien om den svenska porfyren, helt med utgångspunkt från den från Älvdalen.

 

Succén började år 1787 med en liten urna i svart Rännåsporfyr med karaktäristiska prickar av fältspatsrökkorn och ignimbritstrimmor. ”Den första VASE Som Blifvit giord i Sverige Af Porphyr ifrån Elvedals Sockn i Dalarna År 1787”. Denna 25 cm höga urna med lock och bronsmonteringar i form av lejonmaskaroner hade svarvats och slipats i Eskilstuna eftersom tillverkningen i Älvdalen då ännu inte kommit igång.

Vasen överlämnades till Kungen av de personer som förespråkade brytning av den inhemska Älvdalsporfyren. Det var fattigt i Älvdalen och porfyren kunde bli biljetten ut ur den. För förespråkarna var det avgörande att kunna visa kungen att man kunde skapa pjäser som kunde mäta sig i kvalitet och utförande med de utländska porfyrföremålen. Urnan var upptakten till den högklassiga produktion av porfyrobjekt som följde i Älvdalen och där Gustav III:s och, framför allt, Karl XIV Johans stöd, såväl politiskt som ekonomiskt och var avgörande för porfyrverkets etablering, produktion och överlevnad. Porfyrtillverkningen fortsatte sedan till 1800-talets slut.

Ett par sengustavianska gröna ljusstakar i porfyr, sannolikt Tinguait med nefelinkristaller, bronsmonterade, omkring 1810. Foto: Per Myrehed / Sven-Harrys
Ett par saltkar i porfyr, djupborrad svart Rännås, monterade med förgyllt silver stämplat IHK (Johan Holmstedt, Laholm 1816–1850), 1800-talets första hälft. Karl Johan. Foto: Per Myrehed / Sven-Harrys
Ett par gustavianska skålar med lock i porfyr, Röd Dysberg, lock- knoppar av brännförgylld brons, omkring 1800, gustavianska. Skajs Antikhandel. Foto: Per Myrehed /Sven-Harrys
 
Vill du veta mer?
/ Hemma hos oss / I säsong /

Lördagspyssel

 

 

Ekollon i en ekollonskål. Jag gillar att plocka in naturen. Fylla små vaser med avklipp och dekorera bordet med löv och annat jag hittar. Särskilt här i stan vill jag låta naturen flytta in. Maken är inte fullt lika förtjust. - Varför ska du dra in en massa skräp?, frågar han.  Jag förstår hur han tänker. Helgens fynd brukar få vara kvar under veckan och de mister snart sin tjusning. Själv fascineras jag av förfallet. Jag studerar och granskar och håller gärna kvar dem längre än jag borde. Det är kanske är det jag skyller på och inte lättjan.

Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem.se

/ I säsong / Min guide till... / Trädgård /

Så får du ekollon att gro

Nu är det dags att plocka ekollon. Att få ekollon att gro är inte det lättaste, men det här är ett säkert sätt. Av de tre ekollon jag plockade förra hösten fick jag alla tre att gro. Så här gör du

Tricket är att härma naturen så långt det är möjligt.

1. Plocka ekollon från marken
2. Lägg dem mellan hushållspapper på ett vattenfyllt fat. Se till att det inte torkar ut och byt papper då och då. I naturen ligger ekollonen under eklöven
3. Fortsätt med detta i sex veckor! Det är här det gäller att inte ge upp.
4. När du skymtar en grodd är det dags att flytta över ekollonen till en liten vas - Svenskt Tenns ekollonvas är perfekt för ändamålet. Se till att fylla den så att grodden har vattenkontakt
5. Snart börjar den lilla eken växa fram