/ Auktioner /

Moderna auktionerna: Mina favoriter hösten2018


(null)
De må vara hänt att alla de moderna auktionerna redan har varit. Tiden räckte inte till när det begav sig.  Samtidigt är det är en typ av inlägg jag själv gärna återkommer till, så det blir ett inlägg, med facit för den som klickar vidare på länkarna. Här är mina tolv favoriter.

(null)

1. Tavla i gouache och tusch av Alexander Calder 1969 (ovan)  | Jag kan verkligen inte konst, utan faller för sånt som är lätt att ta till sig. Den här skulle gärna få hänga på våra väggar hemma i stan. |  Foto:  Bukowskis
  (null)
2. Ett par ljusstakar i tenn med motiv sittande lejon av Anna Petrus, Herman Bergmans konstgjuteri | Anna Petrus karaktäristiska lejon känner man lätt igen. De här är bland det läckraste jag sett. De var jag inte ensam om att tycka. De klubbades för 520 000 kronor!, vilket var långt över utropet på 250-300 000  | Foto: Uppsala auktionskammare
(null)
3. Ett bord med reliefer av Anna Petrus, Näveqvarns bruk, 1927 |  Allt av Anna Petrus sticker dock inte iväg. Trots att det här bordet är formgivet till en utställning på Metropolitan i New York 1927. Här är det förstås relieferna som är läckra. Det är något med bordet i övrigt som känns nästan brutalistiskt ut och relieferna kommer inte helt till sin rätt. |  Foto: Bukowskis
(null)
4. Takarmatur, modell 3 av Hans Bergström för Ateljé Lyktan 1930-40 | Jag faller alltid för ting med motiv av svalor, och fjärilar med för den delen. Den vackra formen tilltalar och den vita emaljeringen ger lätthet till formen. Den här lampan skulle blivit fin till sovrummet på landet. Det behövs något lite skulpturellt i en formgivning som inte känns för exklusiv till våra timmerväggar. | Foto:  Uppsala auktionskammare
(null)
5. Bordslampa i mässing tillskriven Bertil Brisborg 1950 | Det är detaljerna som gör det. I det här fallet lampfotens krön och ränderna. Det blir wow i kombination med lamphatten. | Foto: Auktionsverket
(null)
6. Ljuskrona Taito av Paavo Tynell för den egna firman Taito OY, 1952 | En Paavo Tynell lampa står högt på min drömlista. Jo man kan ju hoppas dyka på en sådan goding på någon loppis. Han är jämte Aalto en av de stora och hans lampor är bara magiska. Han har bland annat gjort belysningen till FNs generalsekreterares arbetsrum. | Foto: Auktionsverket

(null)
7. Ett par stolar med rottingsits i Swedish grace av Carl Malmsten 1920-tal | Det är så här jag gillar Malmsten. De grovflätade rottingsitsarna är så läckra på den i övrigt nätta mahognybetsade stolen. Älsk! Jag önskar att jag slagit till på dem. | Foto:  Bukowskis
(null)
8. Fyra stolar Fururum av Axel Einar Hjorth för Nordiska kompaniet 1928 | De här stolarna med höga ryggar och de medformade benen och sits av sadelgjord känns helt rätt i tiden. | Foto: Bukowskis
(null)
9. Satsbord i playwood, tre delar av Marcel Breuer, Venesta för The Isokon Furniture Company, London 1936 | Ja, han har gjort mer än Breuerstolen - Wassily chair denna Bauhaus-ikon. Jag håller alltid ögonen öppna efter satsbord. Så himla praktiska. De här i böjd playwood skulle jag gärna ha hemma. | Foto: Uppsala auktionskammare
(null)
10. Glasvas "pärlfiskaren" av Vicke Lindstrand för Orrefors 1939 | Glas skulle nästan kunna bli ett helt eget inlägg. Jag fick helt enkelt begränsa mig till en vansinnigt vacker vas av glasfavoriten. Den här balanserar mellan det enkla och det gracila | Foto: Auktionsverket

(null)
11. Keramikvas, modell m20818salto, av Axel Salto för Royal Copenhagen ca 1979-83 | Glasyrens och formens mästare. Man vill bara hålla i den här och känna formen och tyngden i händerna. |  Foto:  Uppsala auktionskammare


(null)

12. Glasvas modell 9750 av Alvar Aalto, karhula glasbruk, Finland cirka 1937-49 Säga vad man vill men de här ursprungliga handblåsta vaserna är så vackra att man inte kan ta ögonen från den. Vi har flera varianter hemma av de fabrikstillverkade såkallade tulpanvaserna, men den här är en klass i sig, både i form och färg. | Foto:  Bukowskis


/ Veckans accessoar /

Aralia till mina te-stunder och givandets kraft

(null)
Uppmuntran när man verkligen behöver det kan komma från oväntat håll. När man inte söker det,  kommer omtanke ofta klädd som en stilla vind, en påminnelse om att det som är mäktigt, starkt och påverkar inte behöver pukor och symbaler. Det värmer hela kroppen inifrån och ut. Och att det som ligger bakom. Det egentliga stora: tiden, tanken och generositeten stannar kvar i hjärtat länge. Gåvan blir en symbol, en påminnelse om att det fina i människan finns, och att man genom gåvan delar och bekräftar det till varandra. I det här fallet är dessutom gåvan i sig helt perfekt,

Det är sant att det är saligare att ge än att få, men det är lika bibliskt och livgivande att få ta emot. I bibelns 1 korintierbrev kapitel 10 står det "Min nåd är allt du behöver.  Ja, i svag­he­ten blir kraf­ten störst." Nåden, här i betydelsen att släppa garden och ta emot, som om man inte förtjänar det. Att ta emot något i tacksamhet med andra ord. Då blir kraften störst. 

Jag bidrog en gång med ett stärkande ord som var litet men med omtanke till Lisa. Jag visste inte då att det betydde mycket. Det var ett sånt där möte där vi pratade om det viktiga. Det gjorde intryck på mig. Flitiga Lisa och jag är jämnåriga och jag känner henne genom min mamma. Hon jobbar med textilinredning och har hjälpt mig med alla våra gardiner hemma istan och en hel del kuddar. Allt hon rör vid blir perfekt. Jag beundrar alltid kreativitet och jag gillar henne som människa. Kan det bli bättre. 

En av helgernas bästa stund är min te-stund. Det vet Lisa. Och nu blir det ännu mer njutningsfullt. Det vackra Aralia-mönstret med färger i orange, grönt och med kant i blått passar fint både hemma och på landet, men det fick följa med hit. Och lyfter timmerväggarna till en ny nivå. Precis vad jag behövde här utan att veta det. Tack tack Lisa!      

(null)
(null)
På mitt bord finns grytlappar och tehuv sydd i Aralia, Svenskt tenn  loppade lövtunna tekoppar, en grön vas från Indiska  tersmoskanna av Sigvard Bernadotte för  Georg Jensen och växtkärl palissad av Signe Persson Melin för Byarums bruk
(null)

Foto: Stiligahem

/ Veckans accessoar /

Guéridon och bloggandets hjärta

(null)
 
För att verkligen förstå, behöver man känna sin historia. En av mina drivkrafter i bloggandet är att sätta saker i sitt sammanhang. Att utforska, fördjupa och lära samt bekräfta och befästa mina egna kunskaper. Den här gången handlar det om guéridon, lampbord, och varför jag brinner för historia. 
 
Min pappa jobbade hela sitt liv som jurist inom kulturområdet. Han drevs av ett starkt intresse för folkbildning och som fritidspolitiker i vår kommun drev han bland annat frågan om lördagsöppna bibliotek. "Biblioteken måste vara tillgängliga när folk är lediga", menade han. Detta var före internets tid. Han gillade det som främjade lärande. Måltiden i mitt föräldrahem var lyssnandets, gemenskapens  och samtalets tid. Vi diskuterade frågor, slog upp saker i Nationalencyklopedin och jämförde med Nordisk familjebok från början av 1900-talet. Vi skrattade lite åt gammaldags formuleringar men"Uppslagsböckerna är tidsdokument som bildar oss ur sin tids perspektiv" menade pappa. Det var därför viktigt att få flera perspektiv på en fråga och själv reflektera. Tacksamhet och respekt för alla människor präntades in i mig. Värden jag bär med mig tacksamt. Den här delen i min uppväxt har präglat mig. Och i vårt digitala tidevarv tror jag att vi behöver analoga stunder vid matbordet mer än någonsin. Det är viktigt med det långsamma emellanåt. 

Idag funderar jag över lampbord. Varför finns det särskilda lampbord? Vad fyllde de för funktion? Och varför blev de så populära? Och så påkostade. Funderar man en stund ser man det framför sig. 
 
Före elektricitetens tid var ljus något exklusivt. I fattiga hem var härden det som gav rummet ljus under kvällar den mörka årstiden. I finare hem fanns det tillgång på flera ljuskällor. Det mobila bordet visade att man hade råd och möjlighet. 
 
(null)
1. Neoklassicistisk guéridon från 1800-talet i Italien, delvis förgylld brons och eboniserade mansfigurer. Géridon lär också vara namnet på en person i en 1700-talspjäs vars enda uppgift var att hålla ett ljus. Det ska så tydligen vara förklaringen på att der finns bord som detta. Foto: Sothebys
 
(null)
2. Guéridon i mahogny och förgylld brons med låda från cirka 1910 i Frankrike, signerad Francois Linke. Se detalj överst. Foto: Adrian Alan
(null)
 
3. Sengustaviansk Guéridon med vit marmorskiva från omkring 1800. Foto: Bukowskis