Fredrik Bloms flyttbara lusthus

En rosa empirskapelse ligger på toppen av den enda kullen på Gärdet. Byggnaden heter Borgen, eller till och med Kungliga Borgen och ritades av arkitekten Fredrik Blom 1818-1822 på uppdrag av Karl XIV Johan. Den 11 maj 1818 kröntes Karl Johan och redan följande dag höll han en stor trupprevy på Gärdet.


Kungen bodde på Borgen under perioder då det vara militära övningar på Gärdet, men den användes också för baler och fester. Byggnaden är sinnrik och en av Sveriges första prefabricerade hus. Den byggdes i moduler och fraktades sedan för att monteras på kullen. Tanken var att man skulle kunna flytta byggnaden om det behövdes. Blom använde samma metod när han byggde det Rosendals Slott, som stod färdigt 1826. 

Fredrik Blom ritade flera fantastiska lusthus i empirestil. Bland annat Djurgårdspaviljongen på Skansen, Tullgarn och ett vid Rosendals Slott. Det här är en skiss på ett av hans lusthus. Förlagan fanns på en innergård på Götgatan men som dessvärre vansköttes och revs. Illustration: Willers restaurering
Foto: Interiör på Kungliga Borgen möblerat av Erik Edelstam från L.Edelstam Konst & Antikviteter på uppdrag av Gods & Gårdar. Foto: Klas Sjöberg.

 

Nyfiken på mer om arkitekten Fredrik Blom

Fredrik Blom har bland annat ritat Skeppsholmskyrkan, nuvarande Eric Ericssonhallen, Kastellet på kastellholmen och Rosendals Slott. Du kan läsa mer om honom i Thomas Roths bok (2009); Fredrik Blom: Karl Johans arkitekt som är utgiven på Bokförlaget Atlantis. 

Läs också Stiligahems populära stilskola om empire

 
Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem, där inget annat anges

 

/ Inspiration: lantliv /

Sommardrömmen stylad perfekt

Glasveranda, ett stort lantkök och en vacker tomt är något av de saker som står på min lista över vad jag drömmer om. För maken är det sjöutsikt mot i en vik och ett rum där han kan jobba i fred. Och för sonen ska det vara nära och med bra möjlighet att klättra. Så det här röda huset med vita knutar är kanske inte något för oss. Här finns däremot en massa vackra detaljer och goda idéer för den som ska bygga om samt stajling. Här blir det en bildkavalkad! Stort tipstack till Frida
Detaljer, som dessa vackra pardörrar får mig helt ur spel. Jag drunknar i detaljerna, som överstycket på trädgårdsdörrarna i glasverandan. Love
Linneduk, blått porslin, grönska och mörkt trä går aldrig ur stil. Den här glasverandan är en ny tillbyggnad. Att man valt helt nya fönster med fuskspröjs förlåter jag, för materialmötena är perfekta.
Perfekta möten mellan tapet, pärlspont och förvaring. En sorts bänkskiva genomgående, även på den lilla sittplatsen. Den som har ritat det här köket har känsla för detaljer.
Supersnygga materialmöten och ingenting lämat åt slumpen. Det mesta av förvaringen sker i lådor och så finns hyllplanen där för pynt. Love!
Snygg snyggt med ett litet foder som avslutar pärlsponten. Detaljer och helheter. Standard 15 x 15 kakel är inte så tokigt, när helheten är så fin
Så här kan man stajla inför en fotografering. Små hörn av stilleben och blickfång. Fast det ser inte ut som någon som bor här, utan allt ser ut att vara gjort för att kunna sälja. Allt nygjort för ett år sedan. Det är förstås en livsstil att göra i ordning och sälja, men jag tycker nog mest det är sorgligt när inte ett hem känns älskat, utan bara fint på ytan. Här har man valt att ta bort krypvinden i det lilla huset. Inte alls så dumt, när man vet hur lågt i taket det kan vara.
Nu ser jag inte stylingen, utan tittar på bröstpanelen. De breda horisontella brädorna som avslutas med en list. Så fint.
Här ser man en ännu bättre bild på bröstlisten. Bredare plank på bröstlisten och så smalare pärlspont till det övre. Allt med en känsla för detaljer och precis lagom mycket snickarglädje.
På tal om detaljer så har man här verkligen lyckats göra fin förvaring som smälter bra in med husets ålder. Huset är visst ombyggt i många omgångar och säljaren har valt att hålla en mer "herrskaplig" nivå på snickerierna än vad det här huset egentligen skulle haft i original. Jag köper det rakt av. 
The devil is in the details. Precis lagom mycket snickarglädje fastän det egentligen är för mycket för ett sånt här "enkelt hus".
Detaljerna detaljerna detaljerna. Dörrarna är ganska standard, men när man lägger finish på detaljerna runt dörrarna trollas det enkla bort. smart. 
Så här säljer man in ett flugornas och myggornas paradis, ha ha. Det ser romantiskt ut, men så vet man att här ligger någon och slåss mot myggen. Återigen vackra materialmöten.
Snygg vinkel på fotograferandet. Det här fångar ju hela sommarställesdrömmen
Fin färgsättning och vackra proportioner
Här har man kombinerat nytt och gammalt på ett fint vis. Det är något visst med hus i vinkel. Gillar särskild den tandade kanten som återkommer genomgående som detalj. 
Bilder: Historiska hem / foto: 1st Street Stockholm, styling: Wida Design
 
/ Hemma hos oss / Inspiration: lantliv /

Allt har sin tid

Vi har efter mycket funderande bestämt oss för att sälja vårt Solåkra, men också att hitta ett nytt ställe. Vi är i en annan livsfas än då vi köpte ledighetsparadiset, och någonstans måste man göra val utifrån nuet. Beslutet har vuxit fram. Maken driver ett växande bolag och jobbar ganska mycket och jag kan inte köra ensam med vår son i bilen, vilket innebär att vi i praktiken är kortare stunder och mer sällan på landet än vad vi vill, men också att vi är här längre på säsongen. 
 
Var sak har sin tid. Allt har en början och ett slut. Och det finns något fint i det. Och något vemodigt. Som predikaren i kapitel tre av Bibeln skriver "Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid".
 
Solåkra är vårt skötebarn. Vi köpte det ganska kort efter vi gifte oss och det är här vi kultiverat vårt VI, helt från grunden, och på så många plan. Vi önskade ett sommartorp att renovera á la Ernst. Vi blev med hus och fann ett trädgårdsintresse, ganska oväntat.  Här har två trädgårdsanalfabeter famlat och utvecklat en trädgård tillsammans. Vi har byggt, strukturerat, grävt, grävt och rensat. Vi har inrett. Vi har hittat våra styrkor. Den här platsen summerar så mycket vårt äktenskap. Och resultatet är rätt imponerande. Vi har samma grundvärderingar, drömmar och mål, men kommer från två helt olika håll och har helt olika infallsvinklar. Vi är olika i detaljerna. Vi gillar helt olika typ av populärmusik, mat och har olika behov av socialt umgänge. Samtidigt möts vi i kärleken till opera, resor, heminredning, trädgård och fine dining. Vi är bäst i projekt. Då kompletterar vi varandra perfekt. Här blandas makens idéer med min förmåga att skapa helhet. Det är ofta han som kommer på den första tanken "the initiator", som när vi skulle isolera gästhuset. "Jag vill ha det lite colonial" säger maken och jag svarar "ja, det gör vi, fastän mer svenskt, lite vilda västern" och börjar leta bilder och idéer för att förklara.  Många synpunkter och debatterande kring detta senare. Och det blir perfekt.
 
I helgen när vi njöt av trädgårdens prakt, så kunde jag inte annat än att bli ganska imponerad över vad vi tillsammans har åstadkommit här. Här finns fina blickfång året om, här finns struktur och vackra linjer. Här finns en genomförd helhet som är harmonisk. Både inom- och utomhus. Det här är en underbar plats. Och det känns rätt att lämna det vidare. Jag behöver nog komma ihåg det. Vår förmåga att tillsammans förädla och hur mycket vi kan åstadkomma för att hitta det nya. Vi trivs otroligt bra här och det känns som vårt hem.
 
Härom veckan var vi och tittade på ett objekt som på många sätt hade det vi drömmer om. Vi kunde knappt sova på nätterna i längtan efter visningen. Vi fantiserade, drömde och planerade. Fastän det fanns mycket potential i platsen, var det här ändå ingenting för oss. Efter visningen var vi båda två lite osäkra på att fråga vad den andra tyckte. Ingen vill ju krossa den andras stora dröm, men vi var faktiskt rörande överens om vad vi tyckte. Tio års äktenskap har gjort oss till ett. Och att se vad man inte vill, är också ett steg i rätt riktning. Och vi är förvånansvärt eniga i vad det är. Och vi har inte bråttom. Tidigast till nästa säsong är det egentligen rätt läge. 
Min fina vindlande dagliljerabatt. På våren gul av tete-a-teter.

Doftpioner och nävor 

Schersmin på ena sidan entrén och en klättrande honungsros på den andra.

Vyn från vår potager där vi odlar i mängd


Foto: Stiligahem